För min inre syn spelas årens minnen upp som i en film. Tidigare känslor, upplevelser, önskningar och behov samlar sig i skilda roller till den människa jag var. Det är faktiskt väldigt spännande att låta minnesbilderna flyta genom hjärna och hjärta.

Nära gränsen är ett lekfullt och existentiellt allkonstverk som gestaltas i form av dockor.

Föreställningen bygger på intervjuer med gamla människor om deras liv och drömmar, om det som blev av och det som glömdes bort på vägen.

Vilka minnen finns kvar efter ett helt liv? Minns man sin första kärlek, sitt pinsammaste ögonblick, sin lyckligaste stund? När har livet balanserat på den yttersta gränsen? Vad händer efter döden? Hur förhåller man sig till döden när den kommer allt närmre? Vilka hemligheter dör med oss? Kom och återupplev närkontakten med de äldre äldre över en fika.